Turistvett...?
Ja, hur är det med det egentligen.
Jag sitter på jobbet i ett turistöversvämmat Simrishamn och både gläds och förvånas över turisternas tilltag. Just här i Simrishamn så är det övervägande danskar, tyskar och en & annan polack, förutom de svenska turisterna från uppåtlandet.
Det som främst förvånat mig i dag är hur otroligt illa en del barn beter sig och hur lite föräldrara verkar bry sig. En pojke i fyraårsåldern jagade ankorna nere på strandbanken med en pinne och slog dem om han kom åt. Föräldrarna stod inbegripna i en diskussion med några andra vuxna men såg tydligt vad pojken företog sig. Trots detta reagerade varken de eller de som de stod & pratade med utan de lät pojken hållas med att plåga de stackars djuren.
En annan pojke, något äldre, ställde sig i protest mot något & sparkade & spottade på en bil som uppenbart inte var familjens. Varken föräldrar eller äldre syster sa något. För att inte tala om alla barn som skriker, sparkas & beter sig allmänt illa i köerna till glasskioskerna här utanför. Är det konstigt att det blir mest skit av allt här i världen när föräldrar inte orkar lära sina barn hur man beter sig i en värld bland andra levande varelser?
Många semesterfirare verkar förvänta sig att jag, som sitter på ett kontor placerat i hamnen & jobbar med biljettförsäljning till en båt inte bara ska kunna svara på alla frågor rörande turistande i Simrishamn (dvs vilka hotell som har lediga rum, varför toalettpappret är slut på gästtoaletterna, vilka priser som gäller i gästhamnen, vilken restaurang som serverar vegetariskt osv) utan även veta allt om alla rederier som utgår från Sverige och vilka priser de har på sina olika avgångar. Nu har de visserligen sådan tur att jag under mina år i branschen har haft kontakt med de flesta europeriska rederierna och har en utbildning i grunden som inriktades mycket på österlentursim, men det är många gånger man belönas med en fnysning när man vänligt säger att "Nej tyvärr, jag har bara information om färjan till Allinge här!. Nu ska jag dock inte vara orättvis för det finns många fantastiskt trevliga turister som kommer och ställer frågor och som inte nog kan berömma vår goda service.
En annan sak är det här med parkering. Här i Simrishamn har vi gratis parkering i hela stan. Men är folk tacksamma för det & tar de någon som helst hänsyn till varandra i parkeringsdjungeln? Nej, inte det minsta. Eftersom det är gratis så struntas det glatt i markerade platser och man parkerar precis där man kan finna en plats. Innanför heldragen linje, framför folks utfarter, mitt i lastzonerna, på handikappplatser osv. Just detta är anledningen till att kommunen nu har börjat allvarligt överväga att göra även Simrishamn till en stad där vi får betala för att parkera. Människan i ett nötskal... sträck ut handen så kan du ge dig fan på att hela armen ryker.
Dagens låttips: Green Day - 21 Guns
Dagens filmtips: Seven Pounds
Dagens boktips: Ondvinter - Anders Björkelid
Jag sitter på jobbet i ett turistöversvämmat Simrishamn och både gläds och förvånas över turisternas tilltag. Just här i Simrishamn så är det övervägande danskar, tyskar och en & annan polack, förutom de svenska turisterna från uppåtlandet.
Det som främst förvånat mig i dag är hur otroligt illa en del barn beter sig och hur lite föräldrara verkar bry sig. En pojke i fyraårsåldern jagade ankorna nere på strandbanken med en pinne och slog dem om han kom åt. Föräldrarna stod inbegripna i en diskussion med några andra vuxna men såg tydligt vad pojken företog sig. Trots detta reagerade varken de eller de som de stod & pratade med utan de lät pojken hållas med att plåga de stackars djuren.
En annan pojke, något äldre, ställde sig i protest mot något & sparkade & spottade på en bil som uppenbart inte var familjens. Varken föräldrar eller äldre syster sa något. För att inte tala om alla barn som skriker, sparkas & beter sig allmänt illa i köerna till glasskioskerna här utanför. Är det konstigt att det blir mest skit av allt här i världen när föräldrar inte orkar lära sina barn hur man beter sig i en värld bland andra levande varelser?
Många semesterfirare verkar förvänta sig att jag, som sitter på ett kontor placerat i hamnen & jobbar med biljettförsäljning till en båt inte bara ska kunna svara på alla frågor rörande turistande i Simrishamn (dvs vilka hotell som har lediga rum, varför toalettpappret är slut på gästtoaletterna, vilka priser som gäller i gästhamnen, vilken restaurang som serverar vegetariskt osv) utan även veta allt om alla rederier som utgår från Sverige och vilka priser de har på sina olika avgångar. Nu har de visserligen sådan tur att jag under mina år i branschen har haft kontakt med de flesta europeriska rederierna och har en utbildning i grunden som inriktades mycket på österlentursim, men det är många gånger man belönas med en fnysning när man vänligt säger att "Nej tyvärr, jag har bara information om färjan till Allinge här!. Nu ska jag dock inte vara orättvis för det finns många fantastiskt trevliga turister som kommer och ställer frågor och som inte nog kan berömma vår goda service.
En annan sak är det här med parkering. Här i Simrishamn har vi gratis parkering i hela stan. Men är folk tacksamma för det & tar de någon som helst hänsyn till varandra i parkeringsdjungeln? Nej, inte det minsta. Eftersom det är gratis så struntas det glatt i markerade platser och man parkerar precis där man kan finna en plats. Innanför heldragen linje, framför folks utfarter, mitt i lastzonerna, på handikappplatser osv. Just detta är anledningen till att kommunen nu har börjat allvarligt överväga att göra även Simrishamn till en stad där vi får betala för att parkera. Människan i ett nötskal... sträck ut handen så kan du ge dig fan på att hela armen ryker.
Dagens låttips: Green Day - 21 Guns
Dagens filmtips: Seven Pounds
Dagens boktips: Ondvinter - Anders Björkelid
Nya tag...
Inspirerad av Ola (http://www.musikola.blogg.se/) fick jag lust att, efter ett uppehåll på nära nog två månader, ta tag i bloggen igen. Innan uppehållet blev det väldigt mycket bilder och korta inlägg ett tag. Vilket beror på att jag helt enkelt skriver bäst & mest om & när jag känner mig lite låg och att jag försökt bespara omgivningen mina deprimerande utspel då.
Att det inte blivit något skrivet på sistone beror dels på att jag varit totalt slut i huvudet av jobbet och inte kunnat hitta passande ämnen i hjärnkontoret, dels på att jag helt enkelt har haft annat för mig
(Ja, Andreas , du vet att jag syftar på dig & nu får du nog börja vänja dig vid att nämnas då & då 
)
Jag sitter ju på Bornholm Express kontor i Simrishamn även den här sommaren. Alldeles för många dagar & timmar för att det ska vara bra för min hälsa men för min tidigare helkraschade ekonomi som nu sakta men säkert är på väg mot stabilitet igen så är det rena himmelriket. Dansk lön gör inte ont... än mindre ont gör den när man har jobbar 200 timmar på en månad.
Men men, nu är det bara en knapp månad kvar innan säsongen är över för i år och jag är inte 100% överens med mig själv om vad jag ska göra i höst. Inget av de alternativ jag har är någon dunderhöjdare ekonomiskt så jag tror att valet kommer att styras av vilken jag kommer fram till kommer vara det bästa för att hålla mitt humör kvar på den inslagna uppåtgående vägen.
För övrigt så finns det nog ganska stor risk att det kommer bli en hel del bildbelamrade inlägg nu igen trots allt. Det har firats 35-årsfest i Tommarp, tre dagars helt underbar semester på Bornholm, hållits sjöräddningsövningar i Simrishamn och tagits en hel masa andra trevliga bilder de gångna veckorna.
Något som det tyvärr kommer handla alldeles för lite om är dock träningen av min vackre (läs FETA) Mulle. Han går bara uppe på Backåkra & lever livets glada dagar och träningen av honom har det inte blivit nån som helst reda med eftersom jag jobbat så mycket. Jag planerar hur som helst att låta honom gå kvar på Backåkra fram till mitten av oktober. Dock åker väl hans franska kompisar hem från betet ett tag innan så om någon har en häst eller ponny som behöver lite (gratis) bete fram till mitten av oktober så är det bara att säga till.
Nu... ska jag dock ta en kort paus här på jobbet & traska upp till afären och köpa nya batterier till datahögtalaren innan jag blir galen av tystnad & uttråkning.
Tack för inspirationen Ola
Att det inte blivit något skrivet på sistone beror dels på att jag varit totalt slut i huvudet av jobbet och inte kunnat hitta passande ämnen i hjärnkontoret, dels på att jag helt enkelt har haft annat för mig
(Ja, Andreas , du vet att jag syftar på dig & nu får du nog börja vänja dig vid att nämnas då & då )Jag sitter ju på Bornholm Express kontor i Simrishamn även den här sommaren. Alldeles för många dagar & timmar för att det ska vara bra för min hälsa men för min tidigare helkraschade ekonomi som nu sakta men säkert är på väg mot stabilitet igen så är det rena himmelriket. Dansk lön gör inte ont... än mindre ont gör den när man har jobbar 200 timmar på en månad.
Men men, nu är det bara en knapp månad kvar innan säsongen är över för i år och jag är inte 100% överens med mig själv om vad jag ska göra i höst. Inget av de alternativ jag har är någon dunderhöjdare ekonomiskt så jag tror att valet kommer att styras av vilken jag kommer fram till kommer vara det bästa för att hålla mitt humör kvar på den inslagna uppåtgående vägen.
För övrigt så finns det nog ganska stor risk att det kommer bli en hel del bildbelamrade inlägg nu igen trots allt. Det har firats 35-årsfest i Tommarp, tre dagars helt underbar semester på Bornholm, hållits sjöräddningsövningar i Simrishamn och tagits en hel masa andra trevliga bilder de gångna veckorna.
Något som det tyvärr kommer handla alldeles för lite om är dock träningen av min vackre (läs FETA) Mulle. Han går bara uppe på Backåkra & lever livets glada dagar och träningen av honom har det inte blivit nån som helst reda med eftersom jag jobbat så mycket. Jag planerar hur som helst att låta honom gå kvar på Backåkra fram till mitten av oktober. Dock åker väl hans franska kompisar hem från betet ett tag innan så om någon har en häst eller ponny som behöver lite (gratis) bete fram till mitten av oktober så är det bara att säga till.
Nu... ska jag dock ta en kort paus här på jobbet & traska upp till afären och köpa nya batterier till datahögtalaren innan jag blir galen av tystnad & uttråkning.
Tack för inspirationen Ola
Bexan på väg in mot Simrishamn...
