Suzz

Jag har visst tappat bloggstinget lite igen. Men det blir lätt så när man är totalt slutkörd och hjärnan är full av tankar & funderingar dygnet runt... & just för tillfället är den även väl pumpad med smärtstillande och antiinflammatoriskt för att komma tillrätta med en kraftig muskelinflammation i nacke/rygg.

För att summera ner senaste veckan/ veckorna så fick jag ju jobbet jag var på intervju för och har börjat lite smått att känna mig för och förbereda mig på att göra en satsning på det fram tills det är dags att slå upp portarna på Bornholm Express inför sommaren... och i och med detta så funderar jag allvarligt på om det alls är lönt & värt det att fortsätta krypa för PM-idioten i stallet. Om frågan inte vore till viss del ekonomisk så vore svaret skitenkelt... Men eftersom PM nu plötsligt har satt ner mig på endast 12 timmar i veckan som hämnd för att jag bytte fredagstimmar mot lördagstimmar utan att prata med honom (som ju är så jävla mycket i stallet & som inte ringer mig utan tar allt genom Johanna eller Sara) och dessutom inte brytt sig ett dugg om att jag erbjöd mig att jobba alla helger igen om jag bara kunde få lägga måndagar och fredagar på PR-jobbet så vetefan om den lilla ekonomiska skillnaden är värd den negativa skillnad stallet gör på mitt humör & min hälsa. De dagar jag INTE varit i stallet har jag ju nästan kännt igen mig själv... så jag vet ju att den pigga & glada Suzz finns därinne fortfarande... och jag tror inte jag vill stänga in henne längre. Nä... det blir huvudsatsning på PR-jobbet... & gnäller gubben EN ENDA gång till om minsta grej så är det jag som GÅR... & tar mina grejor (som var helt nya & oanvända när jag började i stallet men som nu är mer eller mindre sönderslitna) med mig så får han åka & köpa nytt den snåla fan.

Att mitt & Saras jobb inte skulle vara lika mycket värt som Johannas känns ju oxå jävligt uppmuntrande *suck*. Om inte vi hade varit i stallet så hade förmodligen Jesper aldrig blivit häst för alla andra var ju livrädda för honom... Men har jag fått ett ord till tack eller uppmuntran för jobbet jag lagt ner på den hästen? Nej! Bara ett satans gnällande om allt som inte gått exakt som idiotgubben tänkt sig... Men aldrig ett ord om sånt som går bra. Jag kan säga att det var en ren och skär njutning att hitta sönderslitna draglinor och rep i hagen efter att han själv skulle tömköra ardennern Birk med däck bakefter. Att det kan känna ssom en sån triumf att veta att ett as har misslyckats!

För övrigt...

Lillebror Jörgen har hunnit fylla 30 (den 23:e) och den present jag planerat att ge honom får komma lite i efterskott för ekonomi & leverans gick inte riktigt ihop... Vad presenten är återkommer jag med :)

Sen lördagskväll och tidig söndagsförmiddag tillbringade jag & morsan på akuten i Ystad. Efter att ha haft grym huvudvärk och nack/ryggont som strålade ut i armarna hela lördagen så blev jag lite rädd när jag plötsligt inte kunde fokusera utan tryckte på fel tangenter på tangentbordet & inte kunde lösa text utan att koncentrera mig extremt. Skrämde till och med läkaren lite men efter grundlig undersökning och röntgen av skalle och nacke så konstaterades det att jag troligen fått en lätt hjärnskakning vid avfallningen förra veckan och att sviterna efter den i kombination med en rätt rejäl muskelinflammation i nacken/ryggen gjorde att hela motoriken slog bakut. Men efter 1½ dygn med smärtstillande & antiinflammatoriskt och en massa extra sömn så känns det redan betydligt bättre.

Mindre än en månad kvar tills det bär av till London nu! Börjar bli lite smånervös för mitt livs första flygresa måste jag säga... Men WOW vad jag ser fram emot en långhelg i London tillsammans med mina underbara bröder!

Jag satsade 50 spänn på att våra fotbollskillar skulle spöa portugiserna... Tji fick jag!
Bättre har det gått för HV i Elitseriens slutspel!

Naturligtvis kommer det att sluta såhär i Elitserien i år OXÅ!

Det doftar ljuvligt från mitt kök, av gryta på skinkgrytbitar, purjo, mörötter, potatis, vitkål och palsternacka... med touch av tomat & paprika.

Mindre kul är det att försöka hitta köket efter att man lagat lite mer avancerad mat. Trivs man i köket och älskar att laga mat så är det inte skitkul att ha ett litet enrummarkök.

Matlagningen framkallar drömmar av det här slaget...

En MYCKET bra bok! Kanske möjligen att man som inbiten skräckfantast kan tycka att "skräckroman" är lite väl generöst att kalla den. Men den bjuder klart på rejält med spänning & den går omöjligt att lägga ifrån sig när man väl kommit nåt kapitel in i den.
På min 5-skala för den 5/5 - det bästa jag läst på länge!



För er som inte hört talas om boken eller vet vad den handlar om så har ni här en liten infotext, snodd från Adlibris:

Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd vid utgrävningen på Stalofjället: en ung kvinna som brutalt offrats på fjällsluttningen. När kroppen förs till Stockholm börjar en rad skrämmande händelser inträffa.
I Helenas undersökning av fyndet kolliderar vetenskapen med det oförklarliga. För sent inser hon att offret borde ha blivit begravt, och att hennes band till det förgångna är starkare än hon anat. Nu måste hon besegra det hon väckt innan det bryter sig loss. Och det finns bara en person som kan hjälpa henne.
Fördömd är en skräckroman med inslag av uråldrig samisk mytologi. Det är också en berättelse om en dotters förhållande till sin far, kampen mot mörkret och värdet av att minnas det förflutna, hur fruktansvärt det än var.

Hur mycket skit kan det räknas som vettigt att ta för att tjäna extra pengar? För att i ärlighetens namn ha det fan så mycket bättre ställt än på ganska länge, absolut... Men jag vet inte längre om det är värt det. Att kämpa sig ur sängen med en värkande och vilt protesterande kropp för att åka till ett stall där man möts av sura miner, jobb som sliter ut kroppen ännu mer eftersom ingenting fungerar vettigt, elakt hån och en allmänt taskig attityd och rå atmosfär... Är det värt att byta en oro mot en annan? En annan som dessutom sen nästan första stund orsakat förtvivlan, smärta och ilska. Helt ärligt... Jag tror inte jag orkar med det längre.

Att hela tiden bli emotsagd och anklagas för att hitta på saker och inte veta ett skvatt om hästar eller deras träning. Att bli hånskrattad rakt upp i ansiktet när man lägger fram en teori som i både mina & kollegans ögon känns rätt sjävklar. Att det förutsätts att man ska ställa upp på att "lura" hästköpare att hästarna vi har är mycket bättre än vad de verkligen är. Att först bli utskälld för att man gör något som gubbjäveln anser livsfarligt och i nästa stund beordras att köra unga hästar med söndriga och hoplappade selar som skaver överallt & gör hästarna galna. Små påpekanden om att både jag & kollegan minsann inte skulle dö av att motionera lite mer. Hela tiden misstänkas för att ljuga och hitta på saker bara för att gubbfan är halvt senil och glömmer bort vad han själv sagt. ... Nä... Jag mår inte bra av det stället. Jag mår inte bra av att hela tiden bli misstrodd och orespekterad... Jag orkar inte. Aldrig har jag upplevt en person som kan suga all energi och livslust ur en bara genom att visa sig i ens närhet och den senaste veckan har det varit rent outhärdligt.

Det låter som jag är missunsam (men Sara, du vet att det här INTE är riktat mot dig utan enbart mot gubbjäveln) men det kändes verkligen förjävligt att bli totalt ignorerad på sin 35-årsdag när ens kollega en vecka tidigare fått 500 kronor och en stor blomsterbukett på sin födelsedag. Inte så mycket som ett grattis fick jag.

Jag älskar en del av hästarna och det gör ont i mig att tänka på att jag kanske lämnar dem åt sitt öde om jag slutar åka dit. Jag behöver ha något att göra och jag behöver i högsta grad pengarna... Men utan min egen hälsa så har jag väl i ärlighetens namn ingen nytta av nåt annat heller? Jag orkar inte ens tänka på att göra något som helst annat efter dagarna i stallet och varje morgon är numera en ren mardröm... plus att jag har svårt att slappna av och somna på kvällen för jag ligger och funderar på vad jag ska ta mig till för både min, Saras & hästarnas skull... Jag är seriöst osäker på om jag klarar detta längre. Jag känner att våren borde göra mig pigg och glad... Men det räcker lixom inte till.

Synpunkter och tankar välkomnas i kommentarerna... Jag känner att jag nått ett stadie där ett beslut måste fattas.

Inatt har jag sovit oroligt... vaknade i halv panik en gång efter en fruktansvärt verklig och obehaglig dröm.

Jag drömde att PM fick för sig att Jesper skulle dra en tung vagn med nån slags tunnor som skulle flyttas till nån lokal mitt ute i en skog. Han vägrade lyssna när jag sa att Jesper inte är redo för vagn än. Dessutom fick varken Sara eller jag köra utan en man från verkstan som aldrig varit nära en häst skulle köra. Mannen var på uselt humör & skrämde & slog Jesper hela tiden redan innan han var förspänd ens.

Hur det gick att spänna för minns jag inte, det har bleknat sedan jag vaknade... Men jag kan fortfarande se framför mig synen när mannen från verkstan satt upp i vagnen och Jesper försökte göra sitt bästa men inte förstod kommandona... Mannen blev förbannad och började piska honom och det hela resulterade i sken rakt in i skogen.

Efter en stunds vansinnessken så slet mannen hårt i Jesper så att han nästan gick omkull in bland en massa träd, vagnen slog i och välte och Jespers vänstra bakben kom under... Mannen ramlade ur vagnen och fick tag i en tjock gren & började slå Jesper med den så att blodet skvätte från hans ansikte.

Jag sprang fram för att stoppa mannenoch började gråta av blotta åsynen av Jespers blödande ansikte. Satte mig ner bredvid hästen för att lugna honom medan Sara (som ploppade upp från ingenstans som det brukar vara i drömmar) försökte få bort vagnen. När vagnen gungar till skriker jag rakt ut när jag ser att bakbenet under den är helt av.

Både Sara & jag försöker förtvivlat ringa efter veterinär men det är omöjligt att komma fram. I förtvivlan försöker jag nåt både distriksjägare och alla tänkbara som kan avliva häst för jag vill få slut på hästens lidande.

Usch... neeej... Jag måste åka till stallet & se hur det är med Jesper NU... skriver ner resten av drömmen till lunch...

Då fick man plötsligt en oväntad ledig eftermiddag... & hur skönt är inte det!!!

PM kom till stallet vid 11 & sa att han skulle ta tag i körningen av ardennrarna. Det har han sagt i tre veckor nu men inget har hänt... Han skulle ju aldrig erkänna att han är livrädd för att spänna för dem & dessutom vet han om att varken Sara eller jag går närmare än fem meter ifrån om han ger sig på nåt sånt. Nätack för att stå intill 1000 kg Mulle när han förvandlas till ett panikslaget fullblod... Doooon´t think so!

Hur som helst så fann han ju en anledning att komma undan idag oxå... Blåsten. Vilket väl för en gångs skull faktiskt får ses som ett vettigt beslut. Efter att ha insett att det blåste från alla håll & runt alla hörn så sa han att vi fick göra som vi ville man han tyckte vi skulle ta ledigt för det var ingen idé att träna unghästar i det här vädret. En tanke som vi direkt nappade på eftersom vi själv hade konstaterat att unghästträning i det här vädret är lika med livsfara.
Men jösses om VI hade ringt & sagt det INNAN han kom till stallet... Då hade det blivit liv i luckan.

Så... då fick man några timmar över. Tror jag ska börja med att vila middag & läsa en stund. Sen borde jag nog kolla om det finns tvätt-tid... & ikväll ska det dansas linedance i Ystad.

http://www.youtube.com/watch?v=WN9XNIvmCbs
http://www.youtube.com/watch?v=iSjtXOVFHiw&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=YIam5QYhdQs&feature=related
Kill the Spiders

Ja, det känns i luften som om våren har börjat fundera allvarligt på att dra in över Skåne nu. Kvällarna blir längre och det är ljust redan när väckarklockan ringer på morgonen. Det är säkert många med mig som börjar känna att tröttheten inte längre är lika påtaglig och vårkänslorna så sakteliga börjar krypa på... Visserligen så ska jag inte precis förneka att det för min del inte enbart har med den annalkande våren att göra...

Sara och jag har sagt åt PM att han får antingen ta stallet själv på helgerna eller fixa någon som kan ställa upp på den biten. Vi måste få göra nåt annat emellanåt & kan inte ha stallet & hästarna i huvudet jämt utan behöver vara RIKTIGT lediga.

Vad jobb-biten beträffar så har jag skickat iväg ett par ansökningar i veckan som gått och faktiskt fått ett intressant och lite lovande svar på den ena. Vem vet... kanske blir det inte Bex i sommar trots allt. För oavsett hur mycket jag älskar mitt sommarjobb så är det lite väl otryggt att bara ha sommarsäsongen att falla tillbaka på. Jobbet jag sökt & fått svar från passar både min bakgrund, utbildning och personlighet som handen i handsken... så en hållen tumme här och där skulle uppskattas :)

Min hjärna är proppfull med tankar och funderingar... tar evigheter innan jag somnar på kvällarna & ofta följer hjärnsnurrandet med in i drömvärlden när jag väl somnar... Fast det känns som det är ett snurrande som är nödvändigt för att sortera planer, intryck, oväntade händelser osv. Det har varit en hel del förändringar och aha-upplevelser det senaste halvåret. Men faktiskt så känns det som saker & ting så smått börjar falla på plats



Dagens låttips kommer såklart från Melodifestivalen: HEAT - 1000 miles
Dagens filmtips: Resident Evil - trilogin
Dagens boktips: Stora Citatboken

Ska man köra bil i 10 timmar så får man ju göra det så bekvämt som möjligt för sig...

Vad månde farbror polisen ha att säga om denna körstil på motorväg i vinterväglag & med hästsläp på? 

Min högt älskade Nokia 5310 avled efter en rejäl knock av låtsashingsten Jesper! Den bästa mobil jag haft... Hästskrälle!

Imorgon bär det iväg till Växjö med hästsläp för att leverera Elli, som sålts som familjehäst till en mor & hennes två döttrar. Ska bli skön omväxling att sitta i bilen med skön musik & köra i lugn mak upp till Småland & slippa hela dagen i stallet.

Om inga oväntade käppar kommer i hjulen så åker sen Albin den 15 mars och Felicia i ungefär samma veva. Under förutsättning att Mr Snåljåp inte får nån sjuk idé. Iväg med lite hästar & in med lite pengar så KANSKE stallet kan bli en dräglig plats igen.

Men trots att det är en av våra trevligaste hästar så ska det bli skönt att få säga:

Hej då Elli!

(& här skulle då vara en bild på Elli för vagn i skogen... Men eftersom min dator påstår att mappen "Bilder" inte existerar så blir det visst inte så :S )