Konsten att lasta ett och ett halvt ton envisa ardennerhästar
Är det inte otroligt hur gamla hästhandlare lyckas genomföra de mest omöjliga & helt enkelt livsfarliga saker med hästar bara för att de helt enkelt inte har vett att vara rädda för vilka följder det skulle kunna få?
För ett par dagar sedan så skulle ardennergrabbarna Mulle och Birk plockas hem från sommarbetet på Backåkra. Redan när PM med sitt endast B-körkort åkte och hämtade en boggiesläp och deklarerade att han hade för avsikt att lasta BÅDA hästarna i den samtidigt så blev jag lite misstänksam och halvnervös och började undra hur i hela världen detta skulle sluta.
Dock tvingades PM inse att det inte skulle gå att få upp två relativt ohanterade ardennerhästar i ett trångt släp när man inte ens hade grimmor som passade dem och inte minsta foder eller annat med att locka dem med (dock tog det två sönderslitna splajsnya nordisgrimmor och två grimskafts liv innan han insåg det och gav upp för dagen).
Nästa dag skulle de dock lastas "om det så var det sista vi gjorde". Två arbetare med lätta lastbilar lejdes att parkera på varsin sida av transportlemmen, hästarna ikläddes halsremmar och kogrimmor av järn, två rep fästes inuti transporten, kraftfoder i hinkar ställdes i främre delen av transporten... & nu skulle båda dessa kolosser parallell-lastas.
Jag hann bygga upp & se framför mig diverse scenarior av sönderlsitna hästhuvuden och manglade människor under en vält transport osv... Men vet ni vad???? En kvart efter att detta spektakel hade iscensatts så stod Mulle & Birk sida vid sida i transporten & de stod blickstilla hela vägen hem till stallet.
Som någon jag känner skulle ha sagt... "Gamla gubbar har såna jävla idéer & bara för att de inte har vett att fatta att det är tekniskt omöjligt så fungerar det".
Dagens låttips: Sonja Aldén - Du får inte
Dagens filmtips: American History X
Dagens boktips: I hästars närhet av Barbara Dimmick
För ett par dagar sedan så skulle ardennergrabbarna Mulle och Birk plockas hem från sommarbetet på Backåkra. Redan när PM med sitt endast B-körkort åkte och hämtade en boggiesläp och deklarerade att han hade för avsikt att lasta BÅDA hästarna i den samtidigt så blev jag lite misstänksam och halvnervös och började undra hur i hela världen detta skulle sluta.
Dock tvingades PM inse att det inte skulle gå att få upp två relativt ohanterade ardennerhästar i ett trångt släp när man inte ens hade grimmor som passade dem och inte minsta foder eller annat med att locka dem med (dock tog det två sönderslitna splajsnya nordisgrimmor och två grimskafts liv innan han insåg det och gav upp för dagen).
Nästa dag skulle de dock lastas "om det så var det sista vi gjorde". Två arbetare med lätta lastbilar lejdes att parkera på varsin sida av transportlemmen, hästarna ikläddes halsremmar och kogrimmor av järn, två rep fästes inuti transporten, kraftfoder i hinkar ställdes i främre delen av transporten... & nu skulle båda dessa kolosser parallell-lastas.
Jag hann bygga upp & se framför mig diverse scenarior av sönderlsitna hästhuvuden och manglade människor under en vält transport osv... Men vet ni vad???? En kvart efter att detta spektakel hade iscensatts så stod Mulle & Birk sida vid sida i transporten & de stod blickstilla hela vägen hem till stallet.
Som någon jag känner skulle ha sagt... "Gamla gubbar har såna jävla idéer & bara för att de inte har vett att fatta att det är tekniskt omöjligt så fungerar det".
Birk
Mulle
Dagens låttips: Sonja Aldén - Du får inte
Dagens filmtips: American History X
Dagens boktips: I hästars närhet av Barbara Dimmick
Kommentarer
Postat av: HaNNa
SKOJ SKOJ SKOJ att du fått ett jobb som jag hoppas för det mesta är roligt i a f och att du kommit igång med bloggandet igen! Jag ser fram emot att få läsa mer om dig, stallet och hästarna!
(Hade jag haft närmare, hade jag nog redan varit förbi och kliat på vildhästarna...)
Trackback
