Suzz

Hur mycket skit kan det räknas som vettigt att ta för att tjäna extra pengar? För att i ärlighetens namn ha det fan så mycket bättre ställt än på ganska länge, absolut... Men jag vet inte längre om det är värt det. Att kämpa sig ur sängen med en värkande och vilt protesterande kropp för att åka till ett stall där man möts av sura miner, jobb som sliter ut kroppen ännu mer eftersom ingenting fungerar vettigt, elakt hån och en allmänt taskig attityd och rå atmosfär... Är det värt att byta en oro mot en annan? En annan som dessutom sen nästan första stund orsakat förtvivlan, smärta och ilska. Helt ärligt... Jag tror inte jag orkar med det längre.

Att hela tiden bli emotsagd och anklagas för att hitta på saker och inte veta ett skvatt om hästar eller deras träning. Att bli hånskrattad rakt upp i ansiktet när man lägger fram en teori som i både mina & kollegans ögon känns rätt sjävklar. Att det förutsätts att man ska ställa upp på att "lura" hästköpare att hästarna vi har är mycket bättre än vad de verkligen är. Att först bli utskälld för att man gör något som gubbjäveln anser livsfarligt och i nästa stund beordras att köra unga hästar med söndriga och hoplappade selar som skaver överallt & gör hästarna galna. Små påpekanden om att både jag & kollegan minsann inte skulle dö av att motionera lite mer. Hela tiden misstänkas för att ljuga och hitta på saker bara för att gubbfan är halvt senil och glömmer bort vad han själv sagt. ... Nä... Jag mår inte bra av det stället. Jag mår inte bra av att hela tiden bli misstrodd och orespekterad... Jag orkar inte. Aldrig har jag upplevt en person som kan suga all energi och livslust ur en bara genom att visa sig i ens närhet och den senaste veckan har det varit rent outhärdligt.

Det låter som jag är missunsam (men Sara, du vet att det här INTE är riktat mot dig utan enbart mot gubbjäveln) men det kändes verkligen förjävligt att bli totalt ignorerad på sin 35-årsdag när ens kollega en vecka tidigare fått 500 kronor och en stor blomsterbukett på sin födelsedag. Inte så mycket som ett grattis fick jag.

Jag älskar en del av hästarna och det gör ont i mig att tänka på att jag kanske lämnar dem åt sitt öde om jag slutar åka dit. Jag behöver ha något att göra och jag behöver i högsta grad pengarna... Men utan min egen hälsa så har jag väl i ärlighetens namn ingen nytta av nåt annat heller? Jag orkar inte ens tänka på att göra något som helst annat efter dagarna i stallet och varje morgon är numera en ren mardröm... plus att jag har svårt att slappna av och somna på kvällen för jag ligger och funderar på vad jag ska ta mig till för både min, Saras & hästarnas skull... Jag är seriöst osäker på om jag klarar detta längre. Jag känner att våren borde göra mig pigg och glad... Men det räcker lixom inte till.

Synpunkter och tankar välkomnas i kommentarerna... Jag känner att jag nått ett stadie där ett beslut måste fattas.