Till min farfar...
VILA I FRID!
Den gamla fågeln
Låt mig sitta på en sten
i den mörka skog,
låt mig vila mina vingar,
jag har flugit länge nog.
Hela natten har jag svävat
mellan månljusa träd,
och mitt fågelhjärta bävar
för förvandlingens väg.
Mina vänner ser jag inte,
inga stjärnor, inga moln,
men det glittrar av minnen
i mossornas strån.
Jag är nöjd med den rymd
som jag bär i mitt blod,
låt mig vila mina vingar
jag har flugit länge nog.
av Bo Setterlind
Den gamla fågeln
Låt mig sitta på en sten
i den mörka skog,
låt mig vila mina vingar,
jag har flugit länge nog.
Hela natten har jag svävat
mellan månljusa träd,
och mitt fågelhjärta bävar
för förvandlingens väg.
Mina vänner ser jag inte,
inga stjärnor, inga moln,
men det glittrar av minnen
i mossornas strån.
Jag är nöjd med den rymd
som jag bär i mitt blod,
låt mig vila mina vingar
jag har flugit länge nog.
av Bo Setterlind
Kommentarer
Postat av: Jeanette
Beklagar sorgen Suzz och skickar en kram genom cyberrymden. Fin dikt.
Postat av: Fia
Jag beklagar sorgen och skickar en kram
Trackback
