Suzz

Hihi. klart jag minns... Han hette Andreas & gick i min klass. Från ettan till sexan var jag alldeles tokigt småflickskär i honom och hittade på små smeknamn som jag kunde skriva, istället för hans riktiga namn, på vartenda skrivbart ställe jag kom åt. När vi kom upp i mellanstadiet så tuffade jag ibland till mig och vågade fråga honom om dans, inga tryckare förstås, DET vågade jag inte, på discon och partyn... och oftast ville han faktiskt dansa med mig. Men ett ögonblick av denna barnförälskelse som etsat sig fast är från ett födelsedagsparty hos en annan klasskamrat. På kassettradion spelades min dåvarande absoluta favorittlåt, Bon Jovi´s "Never Say Goodbye"... och plötsligt stod Andreas framför mig & frågade om vi skulle dansa. Jösses, jag svimmade nog i några sekunder där tror jag. Jag minns lyckokänslan jag fick i hela kroppen av att stå där & känna hans armar runt mig & jag ville aldrig att dansen skulle ta slut.... Efter det blev det många fler tryckare med honom. Men jag tror än idag inte att han hade en aning om att jag var galen i honom under hela låg & mellanstadiet :)

Extra roliga blir de här minnena av det faktum att min första och min största kärlek delar samma namn. Det var säkert förutbestämt att jag skulle hitta en blond Andreas ♥