Haaard work work...

Idag har det varit fullt upp från morgon till kväll i stallet!


Jag började morgonen med att bli nermanglad av en Birk-ardenner som minsann skulle ha HELA betforhinken själv... Vilket fick mig att besluta mig för att inte längre vänta på att det skulle inhandlas grimskaft och krubbklossar åt alla hästar så att man kan binda upp vid var sin krubba på morgonen. Istället inventerade jag sadelkammaren på allt gammalst söndrigt skit, klippte ur gamla karbinhakar & "snodde" ett långt rep som låg i ett hörn och förvandlade detta till ett gäng grimskaft och satte fast dem i boxarna... Inte fan blev det vackert, men det fungerar! Imorgon bitti kan jag nog fodra utan att gå in med livet som insats


Sedan blev det till att åka & byta bil med chefen, koppla på släpet & lasta en i det närmaste blockhalt tvååring (Olga) och bege sig till kliniken på Bollerup... för att där konstatera hovböld, få antibiotika åt kraken samt hennes fossing inpackad & order om fyra dagars boxvila med bandage & ytterligare fyra utan bandage.


Väl hemma så fick jag visa vad jag gick för och backa runt hörn med släpet... nog fasen för det var åtta år sedan men det gick riktigt bra... & sen iväg till Lantmännen för att införskaffa spån, Krafft, lusernpellets, betfor och saltstenar. Det är inte lite säckar man handlar till 20 hästar


Väl tillbaka i stallet skulle allt bäras in & hällas i sina rätta tunnor osv... & sen kunde vi äntligen ta itu med dagens "normala sysslor", dvs mockning, foderförberedelse, inrullning av hö i storbal osv... & då var klockan redan 15... Kl 17.30 mer eller mindre ramlade Sara & jag ut genom dörren  på valackstallet & slängde oss in i bilen & såg till att komma iväg innan vi kom på nåt mer som måste fixas idag... PHEW!

Pelle





Konsten att lasta ett och ett halvt ton envisa ardennerhästar

Är det inte otroligt hur gamla hästhandlare lyckas genomföra de mest omöjliga & helt enkelt livsfarliga saker med hästar bara för att de helt enkelt inte har vett att vara rädda för vilka följder det skulle kunna få?

För ett par dagar sedan så skulle ardennergrabbarna Mulle och Birk plockas hem från sommarbetet på Backåkra. Redan när PM med sitt endast B-körkort åkte och hämtade en boggiesläp och deklarerade att han hade för avsikt att lasta BÅDA hästarna i den samtidigt så blev jag lite misstänksam och halvnervös och började undra hur i hela världen detta skulle sluta.

Dock tvingades PM inse att det inte skulle gå att få upp två relativt ohanterade ardennerhästar i ett trångt släp när man inte ens hade grimmor som passade dem och inte minsta foder eller annat med att locka dem med (dock tog det två sönderslitna splajsnya nordisgrimmor och två grimskafts liv innan han insåg det och gav upp för dagen).

Nästa dag skulle de dock lastas "om det så var det sista vi gjorde". Två arbetare med lätta lastbilar lejdes att parkera på varsin sida av transportlemmen, hästarna ikläddes halsremmar och kogrimmor av järn, två rep fästes inuti transporten, kraftfoder i hinkar ställdes i främre delen av transporten... & nu skulle båda dessa kolosser parallell-lastas.
Jag hann bygga upp & se framför mig diverse scenarior av sönderlsitna hästhuvuden och manglade människor under en vält transport osv... Men vet ni vad???? En kvart efter att detta spektakel hade iscensatts så stod Mulle & Birk sida vid sida i transporten & de stod blickstilla hela vägen hem till stallet.

Som någon jag känner skulle ha sagt... "Gamla gubbar har såna jävla idéer & bara för att de inte har vett att fatta att det är tekniskt omöjligt så fungerar det".


Birk


Mulle




Dagens låttips: Sonja Aldén - Du får inte
Dagens filmtips: American History X
Dagens boktips: I hästars närhet av Barbara Dimmick

Nyare inlägg
RSS 2.0